Jag är trött, helt slut, hostar och är snorig. Veckan har varit konstig med skratt, tårar, lättnad, stress, trötthet och ett snitt på 2,14 korvar per dag. Det är sorgligt att lämna skolan men vi har varit beredda på det här sedan första dagen och jag har den turen att jag inte kommer splittras från mina klasskompisar och det är ett faktum som är sant för vi är varandras familj och vill vara med varandra för alltid. Det som är sorgligt är att lämna falufri, byggnaden som varit ett hem och lärarna som varit en väldigt stor del av mitt liv men samtidigt är jag riktigt pepp på framtiden och vad livet har att erbjuda nu och jag känner mig redo. Jag känner mig redo för att ta stege ut och växa, bli vuxen och upptäcka världen, livet etc. 

Balen igår var det roligaste på hela veckan av den enkla anledningen att jag orkade, jag var inte för trött för att vara glad. Även ljud och ljus (och givetvis människorna) var en stor anledning till en lyckas fest. Det var bra band, rökmaskiner, häftiga strålkastare och sist men inte minst: en såpbubblemaskin! 

Tack alla som gjorde gårdagen, veckan och mina tre år på falufri till något obeskrivligt!

Slänger in en från veckan också. Liv, Lisen, Lovisa och Nora på Rådis!